Biff-bloggen

Plats: Rosmarin, Hantverkargatan, Kungsholmen.
Tid: November 2008.
Miljö: Riktigt mysig kvarterskrog som ligger mitt över gatan från Mäster Anders. När vi kommer in en fredagkväll vid 7-tiden får vi det sista lediga bordet, ett litet mysigt bord för två vid fönstret. Det är två personer som är huvudpersoner bland personalen, en servitris som är så där härligt originell som knappt finns längre. Hon är supervänlig på ett mycket äkta sätt. Krögaren, person nummer 2, liknar René i Allå, Allå emliga armen, ni vet tv-serien. Även han verkar sympatisk, verkar ha äkta passion för bra mat.

När biff-bloggen ville ha en skiva lime i vete-ölen blev servitrisen nervös. Hon visste att den passionerade krögaren ("René") skulle flippa om han såg att hans fina öl serverades med något så barbariskt som lime. Likväl lovade hon att tillgodose vårt önskemål och smugglade ner en citron (nära nog) i ölen, gömd under skummet. Vet inte om han upptäckte citronen i den tomma ölen efter vi gått, och om hon i så fall fick typ sparken, men trevligt var det i alla fall från hennes sida.

Rosmarin har en inredning som om den varit sämre städad skulle passat på en sunk-krog. Men i och med att det inte bara var städat utan också väldigt ombonat, kändes det inte det minsta sunkigt, snarare otroligt mysigt. Ett perfekt ställe att ta en date - du får grymma biffar men också mysig stämning, ombonad service och ett personligt bemötande.

Ett plus också att man kunde äta vid bardisken. Vid vårt besök satt två välskötta herrar i kostym och åt varsin biff vid baren. De pratade lite avslappnat med gäster som skulle betala, och med personalen när dom hade tid. Lite Cheers-känsla - igen ni vet tv-serien.

När någon av gästerna inte lyckades ringa taxi, drog krögaren genast fram sin gamla sladdtelefon och provade. När ett äldre par lämnade lokalen, fick de lova servitrisen att komma tillbaka nästa fredag, senast. Märkte att det äldre paret uppskattade känslan av att vara efterfrågade, att några brydde sig om dem. För så känns det på Rosmarin - personalen bryr sig om dig. Kommer du dit flera gånger - lär dom känna dig, och då får du räkna med att dom frågar hur det går med din sjuka katt.

Rosmarin stänger kl. 22, och köket kl. 21. Vi tycker det tyder på självförtroende - att de tror på sin produkt - de behöver inte konkurrera med överdrivna öppettider...
Meny: Allt kött hängs enligt restaurangen i 7-10 dagar. Alla bifftyper kan fås i den storlek som gästen önskar. Tydligen har någon biff-älskare varit där och tryckt i sig rekordet 1.3 kilo kött. Ska man ge sig på det måste man dock enligt personalen boka 2-3 dagar innan, så att de hinner ta hem tillräckligt med kött. Priset var enligt uppgift runt tusenlappen.
Vi beställde: Träkolsgrillad ädelostgratinerad entrecote 250gr, klyftpotatis, Veteöl (med citron i), entrecote med aromsmör (250gr), klyftpotatis, Coca cola.
Kommentar: Köttet träkolsgrillas, vilket Biff-bloggen tycker borde gett tydligare smakutslag, man brukar ju känna träkolssmak rätt tydligt. Köttet var dock helt okej, inte det bästa vi ätit, men mjukt och mycket bra, och med ädelosten på blev det riktigt grymt, känner inte till något annat biff-ställe i Stockholm där man kan få en så rejäl bit ädelost på biffen (skulle vara Texas Longhorns Bacon Blue burgare, men det är ju ingen biff :-)
Alla kötträtter serveras med antingen klyftpotatis eller bakpotatis. Du får också en uppsättning med två såser, en röd och en grön. Den röda var stark och så där god. Den gröna var riktigt god, lite örtig med sting. Ädelosten smekte entrecoten på ett mycket bra sätt. 
Det bästa: Den härliga servicen. Att man kunde få ädelost på köttet. Valnötspajen till efterrätt var grymt god. Serverades tillsammans med lite grädde och björnbär. Wow, vilken skapelse. En vanlig kopp te serverades i specialglas som inte blir brännheta. Det fanns en tanke ner till minsta detaljnivå. Det här stället har verkligen klass.
Det sämsta: Att det var lite för lite klyftpotatis som följde med biffen. Blev inte riktigt mätt.