Billigare biff på Texas i Uppsala
Texas Longhorn finns också i Uppsala. Biff-bloggen har passerat restaurangen och kan rapportera att deras biff är billigare!
I Uppsala kostar 200g Entrecote "Ladies" enligt menyn i entren 190 kr, och 300 g: 230 kronor.
På till exempel Texas Longhorn på Kungsholmen i Stockholm kostar 200 g: 220 kr och 300 g: 270 kr.
Biffig skillnad som känns omotiverad.
Det är en liten överraskning eftersom Longhorn-konceptet är ett franchise och då brukar det vara lika på alla ställen.
Recension - Linas Bar
Biff-bloggen har återigen gjort ett besök på Linas Bar, ni vet lillasyster till Broncos Bar, biffhaket i Vasastan. Den sistnämnda uppgiften är något osäker, då servitrisen inte hade någon aning om Linas Bar hade koppling till varken Broncos eller Hoa Hoa Dahlgren, som tidigare ägt Broncos.
*
Wikipedia säger dock annorlunda: Hoa Hoa har under flera år också varit restaurangägare i Stockholm: senast den nyligen sålda Linas Bar vid Fridhemsplan där han ofta lagade maten och tidigare Broncos Bar Norrmalm.
*
Anyho, Linas är en enkel kvarterskrog med fokus på kött. Menyn är dock mer enkel i sin utforming (inplastad) än i sitt innehåll (flera olika köttstycken, diverse såser och tillbehör).
*
Det som framför allt utmärker Linas är den enkla utformningen av lokalen, rakt-upp-och-ner serverade biffar, och serveringen. Vänligt och grabbigt.
*
Broncos och Linas Bar har väldigt lika menyer, med undantaget att Linas har färre alternativ att välja på när det gäller såser och potatis till biffen. På Broncos finns exempelvis jordnötsås, vilket Linas skalat bort.
*
Linas har också några attraktiva paketmenyer, med en förrätt samt biff för runt 200 kronor.
Biffbloggen tog ett sådant paket med renskavsröra på toast till förätt, och samt en 200 grams entrecote till huvudrätt. Till det valdes klyftpotatis och bearnaisesås.
*
Allt smakade förnämligt utan att nå topphöjder.
*
Man saknade exempelvis bbq-sås vid bordet. Det finns inte ens som tillval på menyn.
*
Linas, liksom Broncos, erbjuder populära hamburgertallrikar som kan fås i olika storlekar. Vid tidigare tillfällen har biff-bloggen testat dessa både på Linas och Broncos, och de är värda sina cirka 120-130 kronor.
*
Linas passar när man vill ha en anspråkslös upplevelse och sitta och snacka lite till en halvbillig biff, innan ett biobesök. Det är ingen jätterolig lokal och personalen är lite gymaktig, hövlig men lite kantig. På Linas är det aldrig jättebra, och det är aldrig jättedåligt, hyfsat trygg upplevelse alltså, man slipper bli överraskad.
*
Vill man ha det där lilla extra, är det bättre att knalla ner gatan några hundra meter längs Hantverkargatan till Rosmarin , där du bland annat kan få en härlig ädelostbit på biffen och lite mysig fransk kvarterskrogskänsla. Vår recension av Rosmarin hittar du här
Recension - Marie Laveau
Marie Laveau är inte ett typiskt biff-ställe, snarare en trendig bar för söderkisar. Så kändes det i alla fall när vi övervägde att gå dit. Samtidigt skvallrade menyn om motsatsen. Ett varierat urval av kötträtter och kreativa tillbehör. Kanske var det tillbehören som fick oss att tveka. Menyn innehåller varken bearnaisesås eller cafe de paris-smör. Samtidigt känns just detta lite befriande, och även om de inte kör på texas-stilen, så är det södra USA som är inspirationen för Marie Laveau.
Plats: Marie Laveau, Hornsgatan
Tid: September 2009.
Miljö: Rätt avskalad lokal. Lite helkaklad toalett-känslad. Bristen på mjuka material gör att det lätt blir stimmigt i lokalen. Samtidigt kan ju det vara rätt trevligt, blir lite liksom inte tryckt och tyst stämning.
Meny: Ett brett urval av kötträtter. Entrecote och ryggbiff i olika storlekar. Faktiskt rätt billiga priser, under 1 kr per gram, vilket annars är svårt att hitta dessa tider. De bjuder också på rätter som kanin och tupp.
Vi beställde: 2 st Grilled Ribeye steak (Entrecote) 250 gram, 169 kr. (Köttet kom enligt servitören från ko, vilket kan tyckas självklart, men vi har hört rykten att en del krogar serverar häst. Därför frågar vi). Tillbehör: Pommes Frites 17 kr, Lökringar 17 kronor, grönsallad 17 kronor, morotschutney 12 kronor, blåmögelostcreme 12 kr. 2 Pepsi.
Kommentar: Det vara bara killar som jobbade som servitörer. De såg rätt lika ut allihopa, som brunbjörnar med rutiga skjortor och skägg. Nästan lite Brokeback Mountain-aktigt på något sätt.
*
Servicen var vänlig och kamratlig utan att bli för grabbig. Ett litet minus var att vi fick vänta rätt länge på vår extra beställning av tillbehör vilket medförde att vi fick avsluta måltiden med lökringar när köttet sedan länge var uppätet. Men i övrigt bra. Just vissa tider, som fredagar och lördag i rusningstid, så kan det ta lite extra tid, tror vi. De var också alerta med vattenpåfyllning och såna saker, vilket ändå visar på omtänksamhet.
*
Köttet var bra. En rejäl bit. Väldigt tät struktur vilket fick oss att misstänka att entrecoten kom från annat djur än ko, men servitören insisterade på att det var ko. Smakade i alla fall bra, hade också lite grillmarkeringar.
*
Barbecuesåsen stod redan på bordet när vi kom. Lovande. Dock har den en rätt ovanlig färg, inte alls den bruna färg vi är vana vid, utan mer än orangeaktig färg. Det kan ha påverkat vårt omdöme om smaken. Den smakar chorizo-korv tyckte en biff-bloggare, smakar utmärkt tyckte en annan. bbq-såsen är hur som helst lite annorlunda än andra ställen i stan, på gott eller ont, du bestämmer.
*
Morotschutneyn var kul, smakade friskt och mötte blåmögelostcremen bra.
*
Grönsalladen kändes sådär... finsallad kan vara lite besk i smaken, och därför kanske den egentligen hade passat bättre som dekoration, snarare än som fristående sideorder.
*
Lökringarna var i Max-hamburger-klass, alltså bra, men inte topp-topp.
*
Bonus: Vi hade inte bokat bord och det var fullt, men kyparen lyckades ändå på något sätt fixa ett bord och sprang efter oss med beskedet.
Det bästa: Priset. Man får faktiskt ordentligt med kött för pengarna.
Det sämsta: Att servicen ibland dröjer med vissa beställningar på grund av överbelastning.