Biff-bloggen

Plats: Texas Long Horn, Östermalm.
Tid: Tidigt på året 2005 - exakt tidpunkt har vi slarvat bort.
Vi beställde: Entrecote ladies (200g), beltbuster (300g) + 2 Coca Cola.
Miljö: Helt klart en av de snyggare fastigheterna att driva restaurang i. Texas Long Horn ligger i en backe en bit ner från ingången till saluhallen. Lokalen är relativt stor och rätt livlös. Det är högt till tak och inte alls saloon- och steakhousestuket som restaurangen på Kungsholmen. Väggarna är ljusa med träpaneler. Borden är uppradade i nordkoreanskt raka led. Otroligt tråkigt. Det hänger tjusiga spots i taket och i hörnet står kocken och grillar. Lokalen har två våningar. En trappa ner är det som en bardel med fåtöljer.
Meny: Bra. Helt enligt Texas Long Horn-konceptet. Se tidigare Long Horn-besök. Biffen på 200g är en normal portion. Man får inte låta sig provoceras av att de kallar 200-grammaren för ladies.
Väntetid: Nej. Rakt in och meny i handen på mindre än en minut.
Kommentar: Vi får beställa dricka och mat snabbt. En liten tallrik sallad serveras som förrätt. Ett trevligt sätt att slå ihjäl lite tid medan man väntar på biffen. 
Texas Long Horn lyckades återigen leverera bra biffar. Köttet smakar bra, det är mjukt och känns proffsigt grillat. Matmässigt är allt väldigt likt besöket på Kungsholmen. Den här gången fanns det dessutom en burk med salsagrejs på bordet. Det lyfte besöket och var en nyhet för Biff-bloggen. Vid besöket på Kungsholmen blev vi tydligen blåsta på den detaljen.
Det bästa: Salsaburken, innehållet alltså. Vi måste också lyfta fram menyn som är roligt grabbig och där de olika entrecote-storlekarna heter ladies, beltbuster, lumberjack och big ass. Till och med Sitting bull (1 kg!) finns. Har du testat den får du gärna kontakta oss.
Det sämsta: Colan var äcklig. Det är klar skillnad på riktig Coca Cola på flaska och billig slangläsk som många ställen kör med.

Plats: Jensens Böfhus, Vasagatan.
Tid: Mars 2005.
Vi beställde: Jensens vitlöksbiff, Pepsi.
Miljö: En ombyggd gammal sunkrestaurang som numera är rätt trevlig. Den liger tyvärr i ett av Stockholms ruggigaste kvarter.
Meny: Bra. Jensens tar det här med biffar på allvar. Bra urval och bra tillbehör. Stabila förrätter och maffiga desserter. Jensens satsar på barnen också och ger intryck av att vara en familjerestaurang. Det tycker en del är bra. De som inte gillar barn tycker det är sämre.
Väntetid: Både ja och nej. Vi blev lovade att vänta i 15-20 minuter innan vi kunde få ett bord. Det tog tre minuter. Det blev fel åt rätt håll.
Kommentar: Biff-bloggen hade bara hört folk snacka skit om Jensens innan besöket. Vi tyckte att det var en bra restaurang - om man är sugen på en biff. Köttet var ok, såsen räckte hela vägen och det serverades potatis och grönsaker till. En sak som slog oss var att varje moment verkade ha en egen servitris. Först kom en ur personalen och tog beställningen. Sen kom en annan med dricka, en tredje med maten, en fjärde eller femte med notan osv. 
Det bästa: Bra pris, bra size på biffarna.
Det sämsta: Det var svårt att hålla reda på servitriserna eftersom alla hade samma fula blommiga väst. Ebba von Sydow, om du läser det här får du gärna höra av dig eller kommentera hur du tror att Jensen-koncernen resonerat när de valt uniform.
Kändisfaktor: Vi såg Robinson-Zubeyde och Baren-Meral på Casino Cosmopol efter maten.
Bonusdetalj: Att servitris nummer fyra eller fem eller vem det var, ritade en glad gubbe, skrev tack, ha en trevlig kväll, Johanna eller Sofia eller Linda, på notan. Man blev nästan kär.