Biff-bloggen

Enligt Expressen ska Helenes Krog på Hantverkargatan göra om sig och bli Sitting Bull. Grillfokuset kommer att vara kvar och fler olika köttbitar kommer in på menyn, skriver tidningen. 
Biff-bloggen har gått förbi Helenes gathörn på Kungsholmen många gånger och det har sällan känts som det varit drag på restaurangen. Förhoppningsvis kan det här bli ett lyft. Konkurrensen i området kommer främst från Linas Bar en bit bort på samma gata.

Texas Longhorn finns också i Uppsala. Biff-bloggen har passerat restaurangen och kan rapportera att deras biff är billigare!
I Uppsala kostar 200g Entrecote "Ladies" enligt menyn i entren 190 kr, och 300 g: 230 kronor.
På till exempel Texas Longhorn på Kungsholmen i Stockholm kostar 200 g: 220 kr och 300 g: 270 kr.
Biffig skillnad som känns omotiverad.
Det är en liten överraskning eftersom Longhorn-konceptet är ett franchise och då brukar det vara lika på alla ställen.

Biff-bloggen har återigen gjort ett besök på Linas Bar, ni vet lillasyster till Broncos Bar, biffhaket i Vasastan. Den sistnämnda uppgiften är något osäker, då servitrisen inte hade någon aning om Linas Bar hade koppling till varken Broncos eller Hoa Hoa Dahlgren, som tidigare ägt Broncos. Wikipedia säger dock annorlunda: Hoa Hoa har under flera år också varit restaurangägare i Stockholm: senast den nyligen sålda Linas Bar vid Fridhemsplan där han ofta lagade maten och tidigare Broncos Bar Norrmalm.

Marie Laveau är inte ett typiskt biff-ställe, snarare en trendig bar för söderkisar. Så kändes det i alla fall när vi övervägde att gå dit. Samtidigt skvallrade menyn om motsatsen. Ett varierat urval av kötträtter och kreativa tillbehör. Kanske var det tillbehören som fick oss att tveka. Menyn innehåller varken bearnaisesås eller cafe de paris-smör. Samtidigt känns just detta lite befriande, och även om de inte kör på texas-stilen, så är det södra USA som är inspirationen för Marie Laveau.

Det är inte Biff-bloggen som ligger bakom annonsen om ändtarmsbesvär som rullar på bloggen just nu.

Man kan tycka vad man vill om Fridays, deras mat och deras system att man inte kan beställa vissa saker av vissa i personalen.
Men en sak där de håller världsklass är att man får refill på drickan (om man lyckas hitta nån som kan ta emot drickabeställningar...).
Förutom att det är en schyst grej, så förhindrar det att man slipper taktikäta för att inte hamna i obalans i matchen dricka vs mat.
Dessutom tror jag att man faktiskt äter mer om man får ett bra flöde av dricka så på sikt borde en refillpolicy kunna vara ett lönsamt move.

När Biff-bloggen besökte Dollys Saloon för första gången tyckte vi att det var kul att personalen hade cowboyhatt.
Sen verkar det som om de slutade med det. Men nu tror vi att den är tillbaka igen.
Biff-bloggen passerade restaurangen för en vecka sedan och då stod en i personalen i dörren med en gigantisk hatt på huvudet.
Det var glädjande att se.
Det borde vara lag på hatt.

Plats: Zula Bar & Steakhouse, Södermannagatan
Tid: Januari 2009.
Miljö: Tidigare japansk restaurang som byggts om. Mysig inredning med svarta möbler och tända ljus. På väggarna hänger tjurhorn i silver. Eftersom stället är relativt nyöppnat har det kanske inte riktigt fått någon charm ännu, men det passar ändå bra för en middag eller en medelklassbiff med kompisarna.
Meny: En lite annorlunda förrätt är "Coleslaw". Eftersom de flesta av ställets biff-rätter serveras med coleslaw känns det kanske lite over the top att erbjuda det som förrätt.
Det finns ett tiotal kötträtter på menyn i färdiga paket. Efterrätterna innehåller publikfriare som marängsviss.
Vi beställde: Southern Hospitality biffstek 200 gram med klytfpotatis och Pepsi. 1 Uncle Samson Entrecote med ört/vitlökssmör, samt Pepsi.
Kommentar: Alla grillrätter levereras med ditt val av klyft/pommes samt fyra olika tillbehör: cole slaw, husets sås, en bbq-sås och vid vårt besök fick man också en bytta med bearnaisesås.
Till alla Grillrätter hörde en sallad och majskolv. Salladen var helt okej - lite åt medelhavshållet med oliver och bönor. Majskolven var riktigt schyst med sin milda smak av smält smör och salt.
Eftersom Zulas verkar ha samma ägare som Texas Longhorn-restaurangen i samma område, trodde vi att majskolvar etc skulle vara av Texas Longhorn-stuk. Men det var en mindre modell majskolv som serverades på Zula. Har ingen som helst betydelse - men vi vill ändå uppmärksamma det :)
Zula har valt konceptet med färdigpaketerade menyer, där ditt val begränsas till valet av potatis. I vanliga fall är vi för valfrihet, men det kändes ändå schyst på Zula eftersom vi fick med så många såser, cole slaw och sallad i paketet. Kändes liksom inte som att man saknade något.
BBQ-såsen som serverades väckte olika reaktioner. Såsen serverades kall och liknade den som ofta säljs som "hickory bbq-sås" i livsmedelsaffärer. Rökigheten uppskattades, men sötman var det delade åsikter om.
Alla såser serverades kalla. Det är en smaksak med kalla eller varma såser. Kalla såser kan ofta bryta av bra till grillat kött. Vi upplevde att såserna var lite för kylskåpskalla och de skulle ha mått bra av att stå lite i rumstemperatur innan de serverades.
Köttet var helt okej, och det var bra grillat. Vi tycker nog ändå att Texas Longhorn runt hörnet är strået vassare när det gäller kött. Fast Zula är med sina priser prisvärda (Biff 148kr, entrecote 186kr). Det är svårt att få bättre kött för pengarna på andra ställen. Då får man i så fall ofta lägga till 40-50 kronor.
När restaurangen beskriver sig själv på hemsidan känns det ibland lite "corny" med fraser som "Servicen sköts av kanon tjejer och maten tillagas av tokiga kockar, den perfekta kombinationen. För ni vet att det är då det blir som bäst!"
Bonus: På hemsidan myntar Zula Bar ett nytt begrepp när de skriver "Zula Bar Steakhouse - ish". Antar att det är en förlängning på uttryck som "soft-ish". Kan man beställa "biff-ish"?
Det bästa: Det som är mycket positivt med Zula är den uppsättning såser som serveras till alla rätter. Till och med sås-galningar får svårt att tömma bunkarna. Husets "egna sås" var kanske lite mesig.
Det sämsta: Ört/vitlökssmöret till entrecoten var väl så där. Inte jättedåligt, men på grund av kylskåpskall konsistens som vägrade smälta fint över köttet, nådde smöret aldrig sin fulla potential.

DN rapporterar att finkrogen Vassa Eggen stänger. Istället ska ägarna öppna en grill-restaurang i samma lokal på Birger Jarlsgatan 29.

Spännande säger vi, och enligt DN ska den öppna någon gång under våren.

En recension som vi missade under året var DN:s fantastiska sågning av Aquavit Raw bar och grill i hotellet vid Norra Bantorget.
Det kan vara en av de rejälaste sågningarna vi sett. Flera meter lång dessutom.
Men restaurangen fick ändå en 1:a i betyg av tidningen.
Vad ska man då säga om Dollys som de på nio rader gav en 0:a!

Plats: Mississippi Inn, Nytorgsgatan, Södermalm.
Tid: December 2008.
Miljö: Mississippi Inn ligger tvärs över gatan från Cafe String och inte långt från barerna på Skånegatan och Bondegatan. Lokalen är sådär lagom stor och det är bra stämning. Restaurangen är inte inredd som något Steakhouse. Men menyn är inspirerad av den amerikanska södern.
Meny: En trevlig meny med starters, sallader, veggoalternativ, kött, burgare, efterrätter och en rejäl radda med side orders. På biffsidan finns det främst fyra alternativ: Oxfile, kalventrecote, biff och lammrostbiff. Det står inget om hur stora biffarna är, men när vi frågade så sa personalen att de ligger runt 200 g allihopa. Vi undersökte inte om det gick att beställa större biffar. Till rätterna ingår valfri potatis. Alla side ordersar kostar 20kr. Priserna (biffar mellan 195-245 kr) är ungefär som på liknande ställen. Inga side orders ingår.
Vi beställde: Sirloin-biff, klyftpotatis, Coca Cola, house salad, BBQ-sås, Veal Ribeye (kalventrecote), klyftpotatis, Coca Cola, Quesadillas, Chili bearnaise.
Kommentar: Vid Biff-bloggens besök var det inte alls mycket folk i lokalen. Det var lätt att få bord och personalen tog sig tid och satte sig ner och berättade om de olika maträtterna och tipsade om tillbehör. Vid alla biffarna utom just biffen står det vilket djur köttet kommer ifrån. När vi frågade om biffen sa servitrisen att det är ko, nötkött alltså.
Vi fick in dricka och en korg med bröd och en slags tapenade. Maten kom in i snygga vita tallrikar formade som Zorros hatt. Alla side orders kom i egna små skålar. Upplägget var väldigt trevligt. 
Köttet var ljusare än vad vi är vana vid från andra ställen, och den påminde till viss del om fläskkottlett. Den kändes också ganska liten. När vi frågade personalen en gång till om det verkligen var ko, gick de ut i köket och kom tillbaka med nyheten att även biffen var kalvkött. Det anses säkert vara finare kött - men det var ändå en överraskning. Vi beställde köttet medium rare men tyckte ändå att biffarna var ganska torra. 
Side order salladen var läcker och de hade inte snålat på tomaterna. Quesadillasen var suverän. Chili bearnaisen var slätstruken och tillförde inte mycket. BBQ-såsen funkade inte alls till köttet. 
Nästa gång testar vi nog oxfilen eller Mississippis burgare som verkade vara det hetaste bland gästerna.
Det bästa: Personalen var rakt igenom väldigt trevlig och serviceminded.
Det sämsta: BBQ-såsen var som tunn tabasco med lite röklukt. Bra BBQ-sås tycker vi ska vara mörk och lite trög. Den här var tunn och röd och vi vet inte vad det var.
Det mest mystiska: På menyns framsida står det massa ord "plötsligt, artigt, smutsigt" med mera. Den som har en bra förklaring till vad som menas och hur man ska uppfatta dem får gärna höra av sig.
Detalj: Stolarna. Sitsen var lutad typ 4 grader bakåt så man hamnar i perfekt ät-vinkel, lite lätt tillbakalutad. Nu är det här inte ett ställe där man knäpper upp byxknappen och fäller ut magen efter avslutad middag, men skulle man teoretiskt vilja göra det så är det ungefär det lutet du sitter i.

I ett klassiskt avsnitt av The Simpsons ("Maximum Homerdrive", säsong 10) går Homer med familj på steakhouset "The slaughterhouse". Han beställer en 8-kilos sir-loin-a-lot något som bara två gäster tidigare klarat av. En av dem är lastbilschaffissen Red Barclay. Red råkar vara på restaurangen och utmanar Homer på en biffätartävling. Lyssna noga så hör du att Homer beställer köttbullar som dricka att skölja ner biffen med.
Se avsnittet här.

Menyn på Jensens Böfhus: Hoppas de lagar mat bättre än de stavar...

Plats: Saddle and Sabre, Tegnergatan.
Tid: November 2008.
Miljö: Trevlig saloon mittemellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan. Restaurangen är läckert inredd och pyntad med cowboyhattar, tjurhorn och hästdon Bardisken är trevlig och barstolarna är designade som sadlar. Det kan vara smart att boka bord om man vill vara säker på att få äta samma dag som man är där.
Meny: Amerikansk steakhousemeny med starters, rejäla kötträtter, burgare och efterätter. Men det finns inga side orders! Spännande ölsorter och ordentlig vinlista. 
Menyn på hemsidan stämmer inte riktigt med den vi fick vid vårt besök. Priserna har åkt upp med till exempel 10 kr för 250-gramsbiffarna som nu kostade 279 kr. Det motsvarar 223 kr för 200 gram.
Vi beställde: Blackened Rib eye 250g, Coca Cola, Blackened Rib eye 350g, veteöl.
Kommentar: Alla bord i den lilla lokalen var upptagna när Biff-bloggen kom in en lördagkväll kl 19.30. Vi satte oss i baren och tittade i genom menyn medan personalen skakade fram sittplatser.
Efter några minuter fick vi ta plats på hörnet vid ett bord för åtta där det redan satt fem pers. Bordsänden krockade med baren och entren, och för att kunna sitta utan att bli överkörda tvingades vi knöka in oss på sidan. Det är lite Broncos och Texas Long Horn-atmosfär vilket kan vara bra att veta. Den som tänker sig mys och hemliga möten bör välja ett annat ställe. 
Vi gjorde vår beställning och sen dröjde det rätt länge innan maten kom. Saddle and Sabre skryter med att de lägger ner krut och kraft på sitt kött, men den långa väntan kändes inte motiverad. Särskilt eftersom en av biffarna var rätt ljummen när den serverades. 
Till rätterna följer en liten bakad potatis, en hög med majs, fyra torra svampar, husets egen BBQ-sås och lite grönsaker. Ganska tråkigt för 279 spänn - eller ännu tråkigare om man beställt en dyrare biff.
Köttet smakade inte mycket. Biffen ska ju vara "blackened" men det kunde vi inte känna. BBQ-såsen saknade också attityd. Vi frågade servitrisen vad såsen heter, men den heter ingenting och de blandar den själv. Och det är klart - heter den inget så är det kanske inte konstigt att den inte smakar något. Vi beställde in lite extra BBQ-sås och fick den serverad i en liten skål som den man tvättar fingrarna i på kinarestauranger.
Det är tråkigt att konstatera, men Saddle and Sabre håller inte. Vi besökte stället i december 2005 och var väl inte helt frälsta när vi gick därifrån. Tyvärr åkte vi på en ny besvikelse. Det är Broncosnivå till Grill Ruby-priser.
Bonus: Nån som såg ut som Mick Jaggers hemliga lillebror var där och käkade. 
Det bästa: Lokalen är riktigt cool. Egna ölunderlägg, ölglas och de har verkligen jobbat med detaljerna.
Det sämsta: De borde jobba med detaljerna kring maten också. För de här priserna krävs mycket bättre käk.