Jimmys - bäst på brunch

Biff-bloggen har recencerat Jimmys middagar tidigare. Nu vågade vi oss dit mitt på dagen. Och blev mycket positivt överaskade.

För bara 175 kronor serveras en grym brunch på Jimmys Steakhouse. Ni kanske tycker att 175 kronor är mycket, men då ska ni tänka på att ni får: Grillade revbensspjäll, prinskorvar, äggröra, hembakt bröd, coleslaw, tomat- och mozzarella-sallad, skagenröra, olika salamis, lax, guacamole, potatis-aioli (smakade helt okej), cesar-sallad, grönsaker, amerikanska pannkakor, pannacotta, chokladmousse etc.

Biff-bloggen har gjort omfattande djupdykningar i Stockholms brunchvärld. Tidigare tyckte vi Elverkets brunch var den bästa, bland annat med kycklingvingar, nudelsallad, lax och möjlighet att göra sina egna våfflor. Detta kostar cirka 170 kronor.

Men Biff-jätten Jimmys är bäst - konstaterade bloggen vid sitt senaste besök. Precis de grejorna man vill ha till brunch. Vi satt och spekulerade innan notan kom, vad kostar detta? hur mycket får det kosta för att vi fortfarande ska tycka att det är den bästa brunchen i nuläget? Vi kom fram till 225 kronor. Men brunchen kostar 175 och är därför bäst. Lite minus är dock att Colan kostade 30 kronor, borde kanske legat på 25, men det är detaljer en sån här dag.

Andra bra bruncher i Stockholm är: Clarion (lite för dyrt), Strand Hotell (Pressa din egen juice) och Siraps cafe där du får feta amerikanska pannkakor med blåbär och bacon på.

Café Hollywood ger upp - blir italienare

Cafe Hollywood på Regeringsgatan/Gallerian (Biff-bloggen recension från februari 2005) finns inte längre.
Nu ligger det en italiensk restaurang där i stället. Den heter Piazza Fiore.
Piazza betyder torg på italienska - de har alltså inte stavat pizza fel på skylten.

Biff-bloggen goes international

Biff-bloggen har fått sitt första internationella bifftips.
Det kommer från läsaren/signaturen Martin Östlund. En 200-grams Kobebiff för 1200 spänn på
Mon cher ton ton i Tokyo.
Läs hans tips bland kommentarerna till inlägget om Kobebiff. Där eldas också ryktet att kossorna bakom kobebiffarna dricker öl.

Grillolja - en riktig rökare

sauceJag testar just nu en grillolja som jag köpt för 19,90 i min butik. Den heter BBQ Grill oil, Smokey Hickory och är av märket Caj P.
Den luktar riktigt bra, man känner rökdöften från hickoryt. Men den smakar lite klent.
Det är tänkt att den ska fungera som en marinad, man kladdar lite olja på biffen och sen får den ligga en stund innan man kastar den i pannan (stekpannan). Sen ska man pensla på lite under grillningen.
Jag har hunnit testa den till entrecote och fläskfile. Den funkade bäst till fläskfilen.
Det är svårt att avgöra hur mycket man ska dunka i. Jag är rädd för att overdosa samtidigt som den är helt meningslös om det inte ger nån smak.
Fortsättning följer.

Sno en ko

Sveriges Radio hakar på bevakningen av biffstölderna från Sveriges mataffärer.
- Nästan en gång i månaden tar vi nån som snattar kött, säger Jonas Lööf, chef för en affär i Älmhult.

Det börjar bli på allvar det här. När jag läste DN:s artikel tidigare i år visste jag inte om det var på riktigt. Jag hade svårt att tro på det där om specialtillverkade väskor som bifftjuvarna använder sig av. 
I Dagens Eko intervjuas Dick Malmlund, säkerhetschef på Svensk Handel. Han brukar alltid dyka upp i tidningarna när det gäller kortbedrägerier eller snatterier. Om han säger att de har följt efter tjuvarna och sett hur de levererar sina snattebiffar till olika restauranger är det stort.
Min fråga bara: Varför griper ni inte tjuvarna i så fall?

Fast jag har fortfarande svårt att ta det här fenomenet på allvar. För det första har jag aldrig varit i närheten av att se något misstänkt när jag handlar. För det andra ställer jag mig frågande till om det verkligen kan finnas en ekonomi i det här? Om man nu gör valet att inte råna en guldsmedsbutik, vore det inte bättre att ge sig direkt på köttbilen som levererar biffarna till affärerna? Ett bifftransportrån helt enkelt. Eller bryta sig in på Scan? Eller kanske sno en ko?

Hornsgatan överraskar

I söndags gick jag förbi ett nytt steakhouse i Stockholm. Inte nytt nytt som i nytt har aldrig funnits förut, utan nytt nytt i bemärkelsen att jag inte visste att det fanns.
Stället hette Bull nånting och låg lite oväntat på Hornsgatan i höjd med Zinkensdamm. Grannar är pizzerian Platini, nåt kinahak och Dubliner southside tvärs över gatan.
På menyn utanför fanns det sirloin och biff 200g för 140kr samt 300g för 210. Normalnivå för 300-grammaren men hyfsat billigt för 200-grammaren.
Till rätterna ingår aioli, sås och potatis och kanske nån grej till tror jag. Det lät bra i alla fall.
Helt klart värd ett besök.

Biff-bloggens dagordning ser nu ut enligt följande:
1. Nya Jimmys i city (snart inte så ny längre).
2. Resturang Rosmarin, Hantverkargatan.
3. Bull-stället på Hornsgatan.
4. Mississippi Inn.


Biff-bloggen i stor intervju

"Priserna skiljer stort mellan restauranger och då vill jag veta lite mer om köttet jag beställer så jag vet vad jag betalar för. Det kan höja upplevelsen för mig som gäst." 

"Jag tycker det kan jämföras med att beställa in ett vin. Då vill jag veta ursprungsland, druva och kvalitet",
säger Biff-bloggen i en intervju i tidningen Köttbranschen.

I intervjun avslöjar Biff-bloggen hur allting började, Biff-bloggens framtid och vad krogarna kan bli bättre på.

Stockholms bästa servitör

Förra veckan var Biff-bloggen på Jimmys på Söder. Vi käkade ribs och hamburgare. Det blir ingen officiell recension från besöket eftersom vi inte käkade någon biff.
Vi hade turen att kanske få Stockholms bästa servitör. Förutom att han var supertrevlig så var han var hela tiden med i matchen på ett proffsigt sätt. Han tittade till sina bord utan att avbryta eller vara påträngande, och hans timing och frågor var klockrena. Vi tappade till exempel en gaffel i golvet och då var han där på två sekunder och frågade om vi behövde en ny.
Det är svårt att sätta ord på det, men på något magiskt sätt lyckades han förmedla känslan av att han fanns där hela tiden och att vi ska köra vårt eget race tills det blir uppförsbacke och då kommer han och puttar på.
Även om han körde med modellen "det är bara att vinka om ni behöver något" så räckte det. Han såg direkt när man vinkade. Ingen behövde sitta med armen och vifta och stöna som en skolelev som vet svaret på alla frågor men som inte får ordet av läraren.

Maten då? Ja, ribsen var inte lika bra som de vi åt på Fridays senast. Burgaren var ok, smakade grillat på samma sätt som på Burger king. Svårt att veta om det är en komplimang eller en förolämpning.


Här hittar du alla recensioner

Alla Biff-bloggens recensioner samlade på ett ställe.
Klicka
här eller gå via kategorin recensioner i vänstermenyn eller skriv biff.blogg.se/category/recensioner.html i adressfältet.

Har Biff-bloggen skrivit om ditt favvoställe. Använd sökfunktionen för att hitta.


Dollys

 

Var på Dollys i förra veckan.

 

Det var en fredag + lönehelg. Många ställen var packade. Inte Dollys. Varför det är så, förstår jag inte. Stället är riktigt bra. Framför allt gillar jag att man får fyra valfria sideorders till varje biff-beställning, och att klyftpotatisarna är stora som hus.

 

Jag tog en typ 200 grammare. Normalt en för liten storlek för mig. Men med klyftpotatisarna och resten av sideorders blev det fullt tillräckligt.

 

Biff-bloggen har också tidigare testat Dollys. Läs mer här.


Bifftjuvar - fett extraknäck?

Enligt Dagens Nyheter finns det köttjuvar i butikerna. De lever på att sno biffar ur kyldisken och kränga dem till krogar. Personligen har jag svårt att se hur det skulle vara en särskilt lukrativ affärsidé. Det måste finnas bättre grejer att dra in pengar på.

Matmästare Jörgen Hedberg (kallas Jörgen Hedman i tidningens bildtext) på Coop Zinkensdamm säger: När man beställer en oxfilépizza för 45 spänn på en pizzeria kan man ju undra hur de har råd med oxfilén.
Jag säger: Det är inte oxfilé på pizzorna, Jörgen. Det bara heter oxfilépizza.
Indirekt pekar Hedberg ut pizzerior som de stora bovarna här. Jag tror att oxfilébluffen på landets pizzerior är en helt annan grej.
Det påminner mig om min morbror som brukar säga att "varje år importeras x antal kilo åsnekött till Sverige, men ingen restaurang har åsna på menyn"...

Några favoriter ur artikeln:
"Det är lockande för krögare i en pressad bransch att slå till på oxfilé för 100 kronor kilot."

"Vissa är missbrukare som mest stjäl för eget bruk. Men de större stölderna genomförs av tjuvar som gjort köttstölderna till en livsstil."
 
"Tjuvarna arbetar ofta i par med specialgjorda väskor där de skyfflar in färdigpackat kött bakom ryggen in i bagen och sedan går rakt ut ur butiken."




Efterlysning - bästa brunchen

Var finns bästa brunchen? Vad ska den innehålla, vad får den kosta?
Kommentera eller mejla till
[email protected]
Berätta alla detaljer.

En brunch tycker vi helst ska vara en buffé med bacon, ägg, korv, rostat bröd, kanske lite våfflor, pannkakor, chicken wings, ribs (annars tycker Richard att det är girlie). Som på Elverket, den är massiv. Biff-bloggen har hittills bojkottat ställen som kommer med en liten tallrik allad, några skinkskivor, lite kyckling, och ett glas juice.  
Prisnivån måste vara acceptabel. Börjar man betala uppåt 200 spänn måste det vara jäkligt bra. Grill på Drottninggatan till exempel verkar ha en rejäl brunch, men den är svindyr.

I en brunchguide som Aftonbladet körde i oktober 2006 med Carolina Gynning, satt hon på ett ställe och käkade bacon, grejer och scrambled eggs. Bredvid stod ett lass med pannkakor. Det stod inte var det var men miljön och stolarna i bakgrunden såg ut som om det kunde vara String på Söder.

Biff-bloggen är öppen. Shoot.

Kalkonbrunch

I lördags var det dags för brunch. Det var längesen Biff-bloggen var ut en helg och brunchade. Vi bestämde att vi skulle testa Houston Steakhouse eftersom vi sett på deras hemsida att de börjat med brunch.
När vi kommer dit vid 13 har de precis öppnat och personalen håller på att ställa ut stolar på uteserveringen.
Då utspelar sig följande:
Biff-bloggen: Har ni brunch i dag?
Personal: Nej, vi har ingen lunch.
BB: Nej, brunch. Kör ni brunch?
P: Nej vi har ingen lunch.
BB: Är det bara brunch på söndagar? (Tänkte att vi kanske sett fel på hemsidan)
P: Nej, bara lunch på vardagar.
Efter ett snack med ytterligare en i personalen kommer det fram att brunchen har lagt ner. Enligt uppgift gick det åt för lite och gästerna beställde ändå bara från den vanliga menyn.

Ok, vad göra? Klockan är strax efter 13, vi är hungriga och står på Odenplan. Det blir Plan B, Hard Rock Cafe. Vi knallar ner för Odengatan mot Sveavägen. Vi kommer dit, och vad händer. Ingen brunch.
Personal: Det har vi slutat med.

Nu börjar vi hamna lite out of bounds geografiskt och måste dessutom dra fram en Plan C.
Hur är det med nya Jimmys? De har ju brunch på sina två andra restauranger?
Ska vi dra till den andra Jimmys på Söder? Det är långt.
Fridays? Elverket? (där har vi brunchat förr, den är ett säkert kort).
Vi tar vägen förbi nya Jimmys. Ingen brunch.
På väg mot Fridays (som inte hade brunch) passerar vi den lilla puben bredvid tobaksboden. Där har de brunch. Vi kollar på menyn, och den är bra, äggröra, pannkakor med mera. Bra priser. Men alla olika brunchmoment är som en rätt. Vill man ha en fetbrunch måste man börja kombinera. Vi chansar på att gå vidare.
Vi går mot Elverket och ser då Texas Long Horn i backen vid Östermalmshallen. De kör sina lunchburgare och vi är för hungriga så vi slår till.
De är ok. Bra för att vara burgare. 92 spänn och bra med pommes frites, cole slaw och salgurka.

Så vad är det här? Tidningarna kör brunchguider, trendnissar säger hela tiden att de brunchar. Men var går de då? (Caesarsallad räknas inte som riktig brunch.)
Är det så fel att tro att de amerikanska restaurangkedjorna ska vara ledande på brunch?


Japansk biff

Tydligen finns det något som kallas för Wangubiff. Det är en japansk delikatess som kommit till Sverige.
Enligt uppgift är många svenskar beredda att betala 1500 kronor kilot för det åtråvärda japanska köttet.
Och enligt importören ökar försäljningen hela tiden och de sliter som djur för att kunna leverera till alla som vill ha.
Det får mig att tänka två saker:
1. Detta låter onekligen spännande och någonting som måste provas.
2. Japaner är speciella.

Jimmys i City - första bilden

Jimmycity
Nu finns den på riktigt.
Jimmys Steakhouse i City.
Biff-bloggens paparazzifotograf har varit ute och levererat det första bildbeviset.
Restaurangen ligger på Birger Jarlsgatan 41, bredvid Sturebiografen. Främsta konkurrenter på gatan är puben Spitfire med sina hamburgare, ett snofsigt hotell samt ett gäng sushi-ställen.

Långlunch på Jimmys

StickorBiff-bloggen tog en långlunch på skärtorsdagen. Vi lyckades spendera tre timmar på Jimmys på Södermalm - inte dåligt. Vi beställde en Biff Rydberg och en Hamburgertallrik. Dricka ingår och salladsbuffén var enorm. Vi satt i skinnfåtöljerna i restaurangens loungedel.
Solen sken in genom fönstret och Biff-bloggen diskuterade den nya Jimmysrestaurangen och den senaste tidens rykte om Jensens Böfhus.
Toppbetyg till Jimmys lunch. Det här kan bli en återkommande vana.
Bonus: Jag fick med en tändsticksask som souvenir.

Så grillar du biff - Hela listan

Wikipedia har en kanonsida om biff/steak som listar åtta olika nivåer på grillat kött.
Raw
Blue rare
Rare
Rare plus
Medium rare
Medium
Medium well
Well done
(Källa: Wikipedia)
Gå in och lär dig skillnaden så du är rustad inför nästa biff-besök. 
Där står också en hel del annat matnyttigt smått och gott om biff. 

Hört på stan - Jensens trestegsraket

Enligt avslöjande uppgifter till Biff-bloggen använder Jensens Böfhus en trevånings-stekugn.

På Jensens kan du bara beställa köttet rare, medium eller well-done.

Inte medium-rare.

Anledningen har varit ett mysterium fram tills nu.

Enligt uppgifter till Biff-bloggen har Jensens en ugn i flera etage som grillar köttet.

Ugnen har tre spår med olika hastigheter. Ska du ha köttet well-done åker det in på bandet på en våning. Ska du ha det medium är det en annan våning.


Jag antar att det är ungefär samma grillar som Burger King har för sina burgare.


Därför kan du bara få köttet rare, medium eller well-done. 

Det betyder att det inte är några handgrillande kockar på Jensens som sätter ner kniven och kollar om köttet är klart.

Det behöver inte vara negativt. Men det är synd att det begränsar hur du kan få ditt kött. Och det får en att fundera på om det finns fler hemligheter på Jensens...


Jimmys City

Vi har hört rykten om att Jimmys Steakhouse öppnat en filial i city.

Biff-bloggen testade Jimmys i januari 2006. Läs recensionen här.

Vi återkommer och ska försöka klämma in en recension av biffarna i city.


En till brunch - Jimmys Steakhouse

Jag gick förbi Jimmy´s Steakhouse på Södermalm och såg att de startat brunch.

Spännande, hoppas det är mycket texas över den :-)

Återkommer med en recension.

Tidigare inlägg Nyare inlägg