Biff-bloggen

Plats: Hollywood Boulevard, Regeringsgatan.
Tid: Februari 2005
Vi beställde: 1 hamburgare, 1 steak, 2 cola. 
Miljö: 90-talsinredning, mycket plast och discolampor. MTV visas på tv-skärmar i hela lokalen. Och i ärlighetens namn finns det charmigare kvarter i Stockholm än Regeringsgatan och bort mot Jakobsgatan.
Väntetid: En hel del om jag minns rätt. Inte på bordet, men väl på maten. Känslan att "ska vi vara fräcka och bara dra" insmög sig ett par gånger. Just på restauranger är väntetid förödande. Man går ju dit för att man är hungrig. Att då få vänta på maten kan vara plågsamt.
Meny: Menyn idag verkar se annorlunda ut än vid Biff-bloggens besök.
Kommentar: Hollywood Boulevard ger ett glamouröst intryck där det ligger insprängt i Gallerian. Många gånger har man gått förbi och tänkt att det skulle vara spännande att äta där. Tyvärr blev det en besvikelse. Det bestående minnet var att vi blivit blåsta och gått i turistfällan. Hamburgaren var torr och tråkig, brödet var hårt, ungefär som när man värmt upp en djupfryst macka vid för hög temperatur. Atmosfären med tv-skärmar och MTV talar om att målgruppen är nånstans kring 25 år och nedåt.
Det bästa: Känslan av att nu jäklar hade vi hittat ett kanonställe.
Det sämsta: Att det inte var så.

Plats: Charles Dickens, Södermalm (Folkungagatan).
Tid: Oktober 2004.
Miljö: Stimmig pub/krog med trista möbler. En korsning mellan kvarterskrog och amerikansk diner. Det är de små gröna sofforna som gör det.
Väntetid: Nej, vi fick bord direkt.
Meny: Standardmeny a la kvarterskrog. Kött, fisk, burgare. Priserna ligger strax över 100-lappen.
Vi beställde: Biff med potatisgratäng, pommes frites, öl.
Kommentar: Helt ok potatisgratäng, riktigt god. Biffen lämnade en del i övrigt att önska. Köttet var lite senigt och torrt. Charles Dickens påminner mer om ett ställe där man förväntar sig en fet plankstek för 99 kronor, än vad det är mysig restaurang på Söder i Stockholm. Läget längs ruggiga och bartäta Folkungagatan gör det dessutom lite otäckt för den som lämnar restaurangen efter en sen måltid.
Det bästa: Potatisgratängen.
Det sämsta: Det var lite för stojigt för att kännas som ett bra ställe att inta dagens huvudmål på. Ta en dricka här - och beställ nåt enkelt. Vill du njuta av mat - gå någon annanstans.

Plats: Texas Long Horn, Kungsholmen (Fleminggatan)
Tid: Oktober 2004
Vi beställde: Entrecote ladies (200g), Beltbuster (300g), Cola.
Miljö: En liten lokal med vilda västern-känsla.
Väntetid: Lite.
Meny: Menyn är kanske inte den bredaste, men den är lite småkul med namn som beltbuster och big ass beroende på vilken biffstorlek man väljer. Priserna är ok - runt 1kr/gram på de minsta biffarna och ökar med 40 kronor /100g. Köttbitarna serveras på små järntallrikar. En näve pommes frites och en majsfjupp ingår. Sideorders kan man köpa till och listan håller bra kvalitet.
Kommentar: En kväll på Texas Long Horn är inte ett ekonomiskt klipp, men priserna skiljer sig inte från liknande restauranger. Är man ute efter en rejäl och bra köttbit bör man besöka Texas Long Horn-kedjan. Köttet känns som det är av bra kvalitet. Det är snygg grillat med BBQ-ränder och lite röksmak. Tillsammans med ställets egen BBQ-sås som ingår blir det en bra mix. Drickan serveras i stora iskalla glas så att frosten syns på utsidan. Men tyvärr smakar colan inte bra, den blir snabbt avslagen och är troligen en lågbudgetmodell från en slangautomat. En matkedja med så mycket amerikanska vibbar som Texas, borde kunna kosta på sig riktig Coca Cola i glasflaska.
Det bästa: Ett stabilt biff-ställe med bra kött och ett tydligt koncept.
Det sämsta: Upplägget med biff, pommes och en majsplopp är lite trist och i klenaste laget. Självfallet kan man beställa in side orders med sallad och olika såser, men då springer genast notan iväg.
Kändisfaktor: Låg.