Harry B. James

Plats: Harry B. James, City.
Tid: 2002, 2004, 2005, 2006
Vi beställde bland annat: The big starter combo och The BBQ Combo Plate (For big eaters only), Mexican Burger + cola. 
Miljö: Ett tåg som tuffar runt i taket. Lite diverse sportprylar och öl-skyltar på väggarna. Solida träbord och stolar. Soffarrangemang ala amerikansk diner.
Meny: Amerikansk, Tex-Mex
Väntetid: Nix, brukar oftast bara vara att slå sig ner. Lite strulig rutin för lunch- du tar sallad först, sen beställer du lunch, vilket är störande eftersom vi föredrar att lunchen tillagas medans vi plockar sallad (bra salladsbuffe under lunchserveringen).
Kommentar: Biff-bloggen tog vid ett av besöken The Big starter combo som huvudrätt. Att frossa i diverse förrätter som quesadillas, poppers och vitlöksbröd lät som en lockande tanke en bakfull söndag förra året. Och det var faktiskt schysst också, även om en person inte blir proppmätt på denna tallrik som kostar 127 kronor. Lökringar och poppers var också lite mjuka stundtals, men de gick ändå mycket bra att äta utan den fulla krispigheten. Nu över till flaggskeppet, det som tar Harry B. James från en vanlig sunk-plankstekskrog med sportpubsinredning till ett erkänt mat-hak - The BBQ Combo Plate. Tallriken, som serveras för 189 kronor, innehåller  revbenspjäll med BBQ-sås, sotad biff, lökringar, kycklingvingar, poppers, grillad majskolv, cole slaw och Pommes frites. Vi lovar att du blir mätt. Vilken festmåltid. Till detta får du en bytta med BBQ-sås. Majskolven står för det gröna, det nyttiga på tallriken. Resten är hardcore, amerikanskt, diesel och olja.
Det bästa: The BBQ Combo Plate
Det sämsta: Ibland saggar serveringen lite, de är lite i koma. Vi har dock överseende med det, eftersom de oftast är hyfsat trevliga. Sen så borde de göra om lunchserveringsrutinerna, så att gästen kan beställa innan denne dyker in i salladsbaren. Sen så skulle de kanske kunna släppa in lite mer ljus i stället, men det handlar mer om detaljer.

Houston Steakhouse

Plats: Houston Steakhouse, Odengatan.
Tid: Juli 2006.
Meny: Se vårt tidigare besök på Houston Steakhouse (maj 2006).
Miljö: Vi satsade på uteserveringen. Vi fick ett bord på gatan runt hörnet eftersom det var fullt på den trendiga delen ut mot Odengatan. 
Vi beställde: Entrecote ribeye (200g), Sirloin (400g), cola, isvatten.
Kommentar: Vi var egentligen på väg för att testa Peppar, och när det inte höll visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Men sist vi var ute och käkade biff var vi på Houston Steakhouse och det ligger inte långt därifrån. Houston Steakhouse blev i och med detta det första ställe vi testat två gånger. Skillnaden den här gången var att vi testade att sitta utomhus. Som tur var kunde vi bre ut oss på platserna bredvid, annars tror jag inte att bordsytan hade räckt till. Dessutom lutade det och var allmänt vickigt vilket man får vara vaken på när man ska skära köttet.
Vi valde nästan exakt samma saker som vid förra besöket och det finns egentligen inget nytt att tillägga. Den här gången fick vi däremot vänta ordentligt länge på maten. Vi hann käka upp alla chips och dippen. Kanske att vi blev bortglömda där vi satt runt hörnet. Det verkade vara lite mer en drinkdel. Men maten var bra och plus igen för att två side orders ingår. Vi blev nöjda även den här gången.
Det bästa: En ordentlig måltid. Och den lilla startern som stället bjuder på är kanon.
Det sämsta: Det blev lite för kallt utomhus mot slutet (inte Houston Steakhouses fel).

Peppar

Plats: Peppar, Torsgatan. Nära S:t Eriksplan.
Tid: Juli 2006.
Meny: Stället tillhör genren American kitchen. På menyn finns en burgare som lovar gott, och cajun-stilen sägs vara restaurangens specialitet.
Miljö: Trång lokal (inget negativt i det) med timmer- och saloon-vibbar. Mycket grejer tapetserat på väggarna. Krogen ligger på en tvärgata till Odengatan ner mot Vasaparken.
Vi beställde: Inget.
Kommentar: För biff-fantaster finns inget att hämta. En sirloin steak för 210 kr UTAN side orders är det enda alternativet. Potatis måste dessutom köpas till för 28kr. Sortimentet av såser till köttet höll inte alls den klass man kan önska sig. Tyvärr blev det snabb sorti för Biff-bloggen.

Houston Steakhouse

Plats: Houston Steakhouse, Odenplan.
Tid: Maj 2006.
Vi beställde: Ribeye steak 200g, Ribeye steak 400g. Pepsi. Rutinerade som vi blivit så kollade vi upp att husets BBQ-sås (märket Texas smoke house) ingår. Därför valde vi bort extra såser som side orders och fokuserade på annat lull.
Meny: I huvudsak biffar av olika slag från 200g (girls) upp till 500g (iron man). 2 side orders ingår. Ytterligare side orders går att välja till för 20kr styck. En 200g entrecote kostade vid vårt besök 170 kr sen ökar priset med 40 kr per 100g vilket är en femma billigare än på till exempel Texas Long Horn. Med 2 side orders som ingår är det riktigt bra.
Miljö: Ett steakhouse som har valt bort saloon-inredningen. En luftigt möblerad restaurang. Inredningen är mer åt det stilrena och trendiga hållet än det trånga steakouse-konceptet. Kocken står och grillar mitt i lokalen. Det är bra, då kan man hålla koll på honom. Restaurangen ligger bra längs Odengatan - ett trevligt område med många restauranger.
Kommentar: Houston Steakhouse öppnade i början av 2006 och är en helt ny restaurang. Om jag minns rätt var det en italienare i lokalen tidigare. Efter att vi fått bord och beställt kommer servitrisen med en brödkorg och en suveränt god blue cheese-dip. En perfekt start eftersom det var första gången vi testade stället. Det är nästan bara vi i lokalen så servicen är utomordentlig.
När maten kommer är det en ordentlig laddning av skålar och tallrikar. Entrecoten var lite senig, det är i och för sig normalt, men kanske var just den här lite mer senig än normalt. Men den hade god grillsmak. Vi fick 5 stora klyftor potatis att dela på. Lite snålt tyckte vi, men det var bara att fråga efter mer så ställde de in en bytta till. Side order-salladen var fräsch och stor och funkade mycket bra till biffen.
Vi blev imponerade. Priserna och konceptet att låta 2 side orders ingå är en vinnare. Antingen väljer man att komma billigt undan eller så blir det pengar över till en efterrätt.  
Det bästa: För en hyfsat stabil penning fick vi en riktigt bra biff-middag.
Det sämsta: Onödigt att snåla på potatisen inledningsvis. Potatis kostar max 7 kr/kilot i en mataffär. Det är bara att ställa ut en rejäl balja på bordet direkt. 
Uteservering: Ja - på sommaren.

Texas Long Horn, Skånegatan

Plats: Texas Long Horn, Skånegatan 88.
Tid: Februari 2006.
Vi beställde: 2 entrecote ladies (inga tråkningar för valet av storlek!), 2 Coca-Cola.
Miljö: Skånegatan. Inte någon av mina favoriter i Stockholm och väldigt nära knarksöder (Nytorget). Mörkt och öde och lite läskigt. Men Texas Long Horn ska inte lastas för utomhusmiljön. Restaurangen på Skånegatan har en helt okej steakhousekänsla. Lite träbackar och tygsäckar i fönstret, trästolar och tegelväggar inomhus och rätt trångt gör att det påminner om de andra restaurangerna i kedjan. Just den här kvällen var stället fullproppat. En av tidningen Expressens fotografer med sällskap tittade in men fick vända i dörren.
Klientel: Ungdomligt. Inte många i lokalen hade fyllt 35.
Kommentar: Det är snabba ryck som vanligt. Meny i handen och drickabeställning tar inte alls lång tid. Attityden hos personalen är typiskt steakhouse, lite hård men hjärtlig, inte helt olikt Broncos.
Vi beställer och får in en liten sallad, inget avancerat, men ändå trevligt. BBQ-såsen och burken med relish står på bordet. Salladen håller en sysselsatt ungefär så länge som krävs för att det inte ska kännas långtråkigt att vänta på maten. När biffen kommer är det inget som överraskar. Allt är väldigt lika hur det ser ut på andra Texas Long Horn-ställen. Det enda tråkiga är som vi nämnt tidigare att det inte ingår några side orders. Vill man dryga ut sin biff-middag börjar det snabbt svida i plånboken.
Det bästa: Texas Long Horn är aldrig dåligt.
Det sämsta: Egentligen borde salladen serveras samtidigt med biffen. Då skulle det kännas som om den ingick i stället för att man använder grönsakerna till att slå ihjäl tid. Fast å andra sidan kanske inte riktiga steakhouse-killar käkar grönsaker.

Så har vi tyckt om de andra Texas Long Horn: St Paulsgatan, Upplandsgatan, Östermalm, Kungsholmen.

Jimmys Steakhouse

Plats: Jimmys Steakhouse, Tjärhovsplan.
Tid: Januari 2006.
Vi beställde: Salt Lake Ribeye 250g, Carlsberg.
Miljö: Långt bort på Söder ligger Jimmys Steakhouse. En ganska stor restaurang i ett eget hus. Överraskande långt bort kändes det. Man kan ta sig hit på flera sätt. Buss 2 och 3 stannar utanför dörren. Annars kan man ta sig från Slussen och gå upp för backen åt vänster, eller från Medborgarplatsen och gå förbi Kvarnen och rakt upp tills man kommer fram.
Inne i lokalen är det stenväggar och träpelare från golv till tak. Rakt fram sitter ett buffelhuvud och till höger finns en baravdelning med fåtöljer. Själva middagsdelen är till vänster när man kommer in i lokalen. I mitten står kocken i en kökssektion och grillar. Jimmys Steakhouse ger ett mycket trevligt intryck.
Meny: Menyn är bred och innehåller en mängd olika drinkar att starta med, eller snacks och förrätter om man föredrar det. Till huvudrätter finns det fisk och vegetariskt, men det är framför allt köttmenyn som dominerar. Här finns burgare, ribs, biff, lammkotletter, kyckling och grillspett. Varje kötträtt serveras med valfri potatis och ett stänk av grönsaker. Jimmys egen BBQ-sås ingår. Ett ordentligt urval av side orders går att köpa till för 25 kr/styck. Men det blir snabbt lite mycket eftersom priserna på Jimmys redan är rätt rejäla (biffarna går på över 200 spänn). Efterrätter finns det också gott om precis som olika viner och balla ölsorter.
Kommentar: Det här var jättebra. Men kanske är vi förförda av miljön och atmosfären. Det bestående minnet av besöket på Jimmys var just lokalen. Hur maten smakade lämnade inget större avtryck. Jimmys känns ändå som en proffsig restaurang. Det är lätt att förstå priserna för man känner att det här är en fint ställe. Servicen och bemötandet går inte att klaga på. Kommer vi att gå hit igen? Helt klart. Vi måste testa efterrätterna också. Jimmys har allt - om man har råd.
Det bästa: Stenväggen på ena sidan av restaurangen är ett stort berg.
Det sämsta: Vi kände oss lite bortglömda vid vårt bord långt in i ett hörn i lokalen.
Missa inte: Dagens lunch på Jimmys.

Texas Long Horn, Slussen

Plats: Texas Long Horn, St Paulsgatan.
Tid: December 2005.
Meny: Standard Texas Long Horn. Se tidigare besök.
Vi beställde: 1 lumberjack steak (400g), 1 beltbuster (300g), 2 cola.
Miljö: Den här Texas-restaurangen ligger alldeles vid Slussen på en tvärgatan till Götgatan. Om du kommer från Södermalmstorg viker du av till höger precis när det börjar bli uppförsbacke. Bredvid en liten närbutik ligger restaurangen. Utvändigt är det som ett vanligt bostadshus, men när man väl kliver in ser lokalen ut som en fjällstuga. Det är mycket trä och vildmarkskänsla. Väggarna ser ut som en timmerstuga och lokalen är riktigt liten och gemytlig.
Kommentar: Biff-bloggen gjorde sitt besök en kväll under en av mellandagarna. Lokalen var i det närmaste fullsatt och vi fick plats på hörnet av ett långbord. På samma sätt som vi nämnde i recensionen av Saddle and Sabre senast, så är inte heller det är ett ställe för dig som vill ha svängrum och utrymme för att demonstrera din privata aura. Här måste du tåla en armbåge eller att bordet skakar för att snubben längst borta brottas med sina revbensspjäll.
Matmässigt är det lustigt hur lika en maträtt kan vara. Det här är den fjärde Texas Long Horn-restaurangen vi besöker och allt är på pricken likadant som på de andra ställena. Maten är bra. Långt ifrån dålig, men absolut inte märkvärdig. Det enda som skiljer restaurangerna åt är inredning och sånt. Så du som är ute efter den perfekta Texas Long Horn-upplevelsen får helt enkelt rikta in dig på vilken känsla du är ute efter och välja lokal därefter.
Utförligare recension kommer.
Det bästa: Mysig fjällstuga. Känns lite friluftsdag och långfärdsskridskor. Fast i stället för korvgrillning blir det bautabiffar.
Det sämsta: Side ordersarna är i dyraste laget. 20-25 kr för lite sås och pynt är inte prisvärt, och det gör att det snabbt blir rätt dyrt om man väljer att köra hela paketet.

Biff-bloggen har testat 4 av 6 Texas Long Horn i Stockholm. Här är recensionerna från övriga ställen:
Texas Long Horn, Odenplan.
Texas Long Horn, Östermalm.
Texas Long Horn, Kungsholmen.

Saddle and Sabre

Plats: Saddle and Sabre, Tegnergatan 9.
Tid: December 2005.
Miljö: Restaurangen ligger längs samma gata som Broncos och den irländska puben Limerick. Den ligger också runt hörnet från porrklubben på Döbelnsgatan om du känner till den bättre...  Saddle and Sabre på nummer 9 är rätt långt upp på Tegnergatan, nästan ända nere vid Birger Jarlsgatan. Så ge inte upp om du gått ett tag och inte hittat fram.
Inne i lokalen är det rätt trångt och det känns att det är ett steakhouse med rock'n'roll-attityd och ingen finkrog med linneservetter. Nästan lite mc-klubb känns det som när man tittar sig om kring. Jeans, boots och rutig skjorta med skinnväst skulle inte sitta fel. Det här är inget för dig som går runt och hävdar din rätt till en privat sfär.
Väntetid: Cirka 20 minuter fick vi vänta innan vi det fanns ett ledigt bord. Restaurangen var välbesökt den här kvällen. Men det fanns möjlighet till barhäng med ett bra urval av ölsorter medan vi väntade.
Meny: Klassisk och bra steakhouse-meny. Förrätter och snacks, riktiga biffar av olika slag, och desserter. Köttet serveras med potatis, grönsaker och husets egen grillsås.
Saddle and Sabre har också ett stort ölutbud. Falcon, Norrlands Guld, Spendrups och Pripps Blå kan du glömma. Det här är ett ställe som jag tror att de som utger sig för att vara ölproffs kan uppskatta.
Vi beställde: 1 Lamb racks, 1 Rib eye steak (250g), 1 Winter lager, 1 Samuel Adams + öl i baren medan vi väntade.
Kommentar: Personalen var schyst och gav oss första bästa bord som blev ledigt. När maten kom in på bordet var köttet ganska kallt. Mer kallt än ljummet faktiskt vilket är svårt att åstadkomma när man grillar. Vi bad om att kocken skulle burna på biffen lite till. Efter påvärmingen blev köttet lite varmare men det kändes fortfarande inte nygrillat. Lamb racksen var riktigt gott, men portionen alldeles för liten.
En bit in i middagen kom ett större sällskap in i lokalen och behöver vårt bord. Personalen ber oss att flytta till ett annat bord. Det är nog ett moment man ska vara beredd på här, även om det känns lite muppigt. Alternativet är att man börjar krångla, vägrar flytta på sig och hotar med Sverker Olofsson, men då blir man en sån där besvärlig människa - de tycker vi inte om. Vi kanske hade gillat läget bättre om inte biffen varit kall. 
Prisläget på Saddle and Sabre är en bit över nivån på till exempel Texas Long Horn. Annars påminner de mycket om varandra i steakhouse-känsla och menyer.
Det bästa: Plus för kunnigheten och känslan på dryckessidan.   
Det sämsta: Den kalla biffen.
Bonus: De stenhårda träbänkarna och borden på uteserveringen har Saddle and Sabre-loggan inbränt i träet. Riktigt coolt.

Texas Long Horn, Odenplan

Plats: Texas Long Horn, Upplandsgatan, Odenplan.
Tid: November 2005.
Meny: Standard Texas Long Horn. Se tidigare besök. 
Vi beställde: 1 beltbuster (300g), 1 lumberjack (400g), 2 cola.
Miljö: Restaurangen ligger i ett vanligt kvarter inte långt från Odenplan, max 100 meter norrut från T-baneuppgången. Men de skyltar inte direkt med att de finns. Se till att du har exakt adress (Upplandsgatan 56).
Kommentar: Bara några dagar efter besöket på Tap House Grill var det dags för en ny biff. Den här gången på Texas Long Horn, Odenplan, som är den tredje restaurangen i Texaskedjan som Biff-bloggen besöker.
Bara en liten skylt på väggen talar om att vi har kommit rätt. På trottoaren kan man se spår av det som blir uteservering sommartid. Vi går in genom dörren och nerför en liten trappa. Inga svårigheter med att få bord.
Det är så gott som tomt i lokalen vid vårt besök. Ytterdörren går inte riktigt igen på grund av snön (OBS! det här gäller alltså bara vintertid) och det är dragigt och kallt i den lilla restaurangen. I och med den lilla trappan innanför dörren sitter man nedsänkt ungefär en halvmeter till en meter under marknivå. Vi sitter på träbänkar och stolar och det påminner lite om ett uppehållsrum i skolan minus tuggummi.
Om maten finns inte mycket att tillägga. Allt följer Texas Long Horn-konceptet. Sallad, dricka, relish, egen BBQ-sås, svart järntallrik med biff, pommes frites och majsbit, Cola i frostade stora glas. Möjligen att 300 gram är lite i överkant för mig. Men det är läckert att äta ordentligt. Allt smakar precis som på de tidigare Texas-besöken vilket är stabilt, bra, godkänt, helt ok, inget märkvärdigt men definitivt inte dåligt. Texas Long Horn börjar stå för någon sorts trygghet inom biffvärlden.
Det bästa: Att det finns en Texas Long Horn även i den här delen av stan. Var man än befinner sig i Stockholm verkar det finnas en Texas i närheten.
Det sämsta: Lite trist lokal. Den förmedlar inte direkt någon steakhouse-känsla. 

Biff-bloggen har tidigare testat Texas Long Horn, Östermalm, samt Texas Long Horn, Kungsholmen. Klicka på respektive länk för att läsa recensionerna.

Tap House Grill

Plats: Tap House Grill, Västgötagatan, Södermalm.
Tid: November 2005.
Meny: Välsorterad grillmeny med har många bra biffalternativ. Komplett med förrätter, snacks och efterrätter. Två side orders ingår til maten. Potatis finns i gratängform, frites eller klyft.
Plus för det varierade utbudet av olika mer eller mindre vanliga ölmärken. Jag har för mig att jag läst nånstans att det finns en koppling mellan Tap House och
Akkurat. Men jag minns inte exakt var, eller om det stämmer, så den uppgiften får lämas obekräftad.
Priserna är normala, kanske med en viss dragning till det lite dyrare, men restaurangen ger ett bra intryck så det känns rimligt.
Miljö: En väldigt trevlig restaurang med viss mysfaktor. Högt till tak, stora fönster och en välkomnande bardisk vid entren. Restaurangen erbjuder möjlighet till både brakmiddagar och barhäng. Alla bord har röd/vitrutiga dukar. Gulligt.
Men varning för området. Västgötagatan ligger på baksidan av Söderhallarna och bakom Bofills båge på Medborgarplatsen och alldeles intill Skatteverket. Lägg till det ett parkeringsgarage. Det är riktigt mörkt, ruggigt och öde på gatan utanför. Ett tag kändes det som om vi gått fel. Men så uppenbarade sig en fyrkantig betongkloss med lysande skylt.  
Vi beställde: Biff (200g), potatisgratäng, tomatsallad, Coca Cola.
Kommentar: En positiv överraskning. Allting var väldigt trevligt. Bra personal, snyggt upplägg, bra portioner. Men maten smakade ingenting. Jättemärkligt. Biffen var mör och fin. Den hade grillränder och var röd/rosa inuti. Men noll smak. Potatisgratängen var också stor och varm och ryckt direkt ur ugnen. Men den smakade inte heller nåt. Ibland kan man ju känna att kocken har toksaltat, men inte ens nåt sånt märktes. Mycket intressant. Biff-bloggen gillade Tap House Grill och skulle gärna testa det igen. Tyvärr han vi aldrig med ett återbesök.
Det bästa: Ett riktigt steakhouse. Bra atmosfär och grillkänsla i restaurangen.
Det sämsta: Den ruggiga gatan, en sen kväll i november.
 
Fotnot: Den här recensionen är inlagd långt i efterhand. Vissa uppgifter är tagna ur minnet och kan vara lite svajiga. Nån gång under 2006 försvann Tap House Grill och lokalen blev en wok eller nåt.  

Grill Ruby, Gamla stan

Plats: Grill Ruby, Österlånggatan, Gamla stan.
Tid: Sommar 2005.
Miljö: Gullig gränd i Gamla stan. Österlånggatan är på andra sidan av turisttstråket, inte långt ifrån Slottet. Gatan är lugn och otrafikerad. Trots att man sitter nästan mitt i vägen är det ändå lugn och ro. Restaurangen består av två delar - Grill Ruby och Bistro Ruby. Se upp så att du går rätt.
Grill Ruby verkar i första hand vara ett ställe där man sitter inomhus, men på sommaren då vädret är kanon står det små bord utställda på den buckliga gatan. Inte helt idealiskt, men trevligt ändå.
Meny: Grill Ruby har en bra bredd på menyn. Här finns drinkar, appetizers, snacks, grillrätter (både kött och fisk). Till grillrätterna ingår två side orders, extra kostar 25 kr. Listan av side orders innehåller uppemot 20 olika såser, sallader och potatisvarianter. Till maten finns också husets egen BBQ-sås av märket Paris Texas. Priserna är enorma och inte i närheten av vad vi stött på tidigare. Billigaste biffen, en 200 grams sirloin går på en bra bit över 200 kronor.
Vi beställde: 200 gram sirloin med pommes frites och tomatsallad, Cheeseburgare (Biff-bloggens vän Per A gästspelade), Coca-Cola.
Kommentar: Vi var i stort sett först på plats den här kvällen. Personalen började direkt pussla så vi kunde sitta tre ihop vid de små borden. När vi beställde biffarna frågade servitrisen hur vi ville ha dem grillade. Vi svarade "medium" på slentrian varpå hon frågade "medium eller medium rare eller...".  Klass att bry sig om skillnaden och att kunna erbjuda samtliga grillnivåer. Inte blev det sämre av att de sen kom ut med iskall Coca-Cola i glasflaskor. Inte sån fuldricka som en del ställen har.
Det här börjar bli en kanontillställning.
När biffarna kommer är de suveräna. Köttet är perfekt. Det är mjukt, saftigt, kryddat och smakar riktig grill. BBQ-såsen kompletterar också mycket bra. Den luktar rök och trä men är ändå mild och har en kraftig smak som funkar bra till köttet. Allt ifrån minsta pommes frites till största biff håller toppklass. Och det är nog nödvändigt för att kunna motivera de höga priserna. 
Att hitta Grill Ruby är ungefär samma fenomen som när man hittar ett guldställe på chartersemestern. Tänk dig att du avviker lite från turistboulevarden och går in i de små gränderna. "Där bland de gamla husen och kullerstenarna hittar du Manolo. Hans tomater är de bästa i hela Grekland..." 
Det här var det bästa biff-besöket hittills.
Klientel: Efter att ha sett de priserna, bardisken och den långa drink- och vinlistan, känns det som om Grill Ruby och Bistro Ruby är ett ställe dit folk i första hand går för att dricka drinkar och after worka. Så borde det inte vara.
Det bästa: Det här var en fullträff.
Det sämsta: Att stället inte har en riktig uteservering. Om man rev ett par av husen och jämnade till kullerstensgatan så skulle det kunna bli kanon. Fast jag vet inte om kulturförvaltningen gillar idén.
Priserna måste också nämnas. Det var faktiskt dyrt - men jävligt bra.


Helenes Krog

Plats: Helenes Krog, Östermalm.
Tid: Oktober 2005.
Meny: Ett brett urval av kött, fisk och pasta. Säkert fem av varje sort. Gott om förrätter och efterrätter också. Kanske mer klassiska alternativ än fantasifulla och unika. Det går utan problem att sätta ihop en meny bestående av Toast Skagen, Biffpasta samt glass med chokladsås. Priserna ligger på normalnivå. Menyn finns som pdf-fil på krogens hemsida för fler detaljer.
Vi beställde: 2 entrecote (biffstorlek okänd), 2 coca cola. Köttet serveras med en standarduppsättning potatis, sallad, kyddsmör och bearnaisesås.
Miljö: Krogen ligger lite instängd på en tvärgata till Birger Jarlsgatan. Geografiskt är det inte långt till Riche, men på alla andra sätt är det mil mellan ställena. Krogen är enkelt möblerad med mycket träpaneler, enkla bord och stolar. Det står värmeljus i glasbyttor på bordet och det skapas lite Ikea-känsla. Vid Biff-bloggens besök (en söndagkväll efter Djurgården-HV 71, 2-8) var det i princip tomt i lokalen. Det var rätt nära stängningsdags visade det sig, men personalen lät oss sitta kvar i lugn och ro medan de röjde i andra delar av lokalen.
Kommentar: Helenes på Östermalm är en av tre restauranger i Helene-imperiet i Stockholm. Vi hamnade här på Östermalm sedan vi läst om restaurangen i en av de lokala gratistidningarna.
Maten var helt okej och innehåller alla delar man kan förvänta sig: kött, potatis, sås och grönsaker. Men det fanns inget som fick anrättningen att lyfta. Helenes Krog känns som en medioker restaurang som inte har något speciellt att komma med. Den är absolut inte dålig på något sätt, men den saknar detaljer som gör att man känner "vi måste gå till Helenes Krog".
Det bästa: Bra utbud av kötträtter.
Det sämsta: Sirloin steak serveras i 4 olika storlekar. 175g, 300g, 450g och 900g. Min pappa har lärt mig att 200g är en normal portion. 175 är därför lite lite, medan 300 är lite mycket. Vem som beställer 900g vet jag inte. Han borde uppsöka doktor snarare än en restaurang.


Axela

Plats: Restaurang Axela, Götgatan 73.
Tid: Augusti 2005.
Meny: Klassisk meny med blandade förrätter, varmrätter och efterrätter. Plus i kanten för den särskilda Grillmenyn med olika kötträtter. Tack vare den kvalar Axela in på Biff-bloggen.
Vi beställde: Entrecote (2 side orders ingår) + Coca Cola.
Miljö: Mitt på Södermalm och Götgatan. Lätt att hitta. Restaurangen ligger precis i korsningen Götgatan/Katarina Bangata. En uppfräschad lokal, på en del ställen verkade det fortfarande vara lite byggarbetsplats när vi var där. Hög ljudnivå med ekande väggar. Det blir intressant att se slutresultatet.
Kommentar: Tittar man bara på grillmenyn kan Axela konkurrera med Texas Long Horn. Priserna är väldigt lika (kanske till och med något billigare på Axela) och det faktum att man i priset får välja två side orders i form av olika varianter på potatis, såser och sallader hos Axela gör dem till en utmanare. Köttet och saloon-vibbarna är fortfarande bättre på Texas Long Horn. Axela ger mer intrycket av att vara ett after work ställe med bar och lättare mat. Men Biff-bloggen var trots allt nöjd med besöket på Axela. De eventuella tveksamheter vi kände innan berodde nog mest på fördomar om hur stället varit tidigare samt att restaurangen inte var riktigt färdig vid vårt besök.
Klientel: Mer kostymer än cowboys.
Det bästa: Sortimentet av side orders och att två stycken ingår. Oväntat bra grillmeny.
Det sämsta: Bygget.

Patricks Bar

Plats: Patricks Bar & Kök, Götgatan, Södermalm.
Tid: Juli 2005.
Meny: Bra meny med burgare, sandwich, pasta, fisk och olika kötträtter.
Vi beställde: Pasta med oxfilé och dijonsås (räknas ej in i Biff-bloggen), samt Grilltallrik (kvällens tips på menyn) + mellanöl.
Miljö: Patricks Bar ligger mitt på Götgatspuckeln. Håller väl samma klass som övriga småkrogar i trakten, Tiffanys, Fenix, Mest med flera. Vi fick ett fönsterbord en sen kväll. Det var varmt och fönstret vidöppet ut mot Götgatan lyfte känslan.
Kommentar: Beställ inte grilltallriken. Den är inte värd namnet. Att använda ordet grilltallrik är detsamma som att använda ordet BBQ. Det är ett löfte om mycket mat. Tyvärr har inte Patrick förstått det. Grilltallriken bestod av små köttbitar som lika gärna skulle kunna ha kommit från en wokrestaurang. Det måste vara det enda stället i norra Europa där man kan beställa en grilltallrik och inte bli mätt. Restaurangens läge indikerar snarare att det är alkohol man ska satsa på.
Det bästa: Pepparstek på oxfilé med cognac-pepparsås. Hör hur det låter. Det skulle vi ha beställt.
Det sämsta: Patricks bar & kök är mer bar än kök.
Kändisfaktor: Farmen-Özcan lär jobba här.

Söderkisen

Plats: Restaurang, Söderkisen, St Paulsgatan.
Tid: Juli 2005.
Miljö: Liten kvarterskrog med uteplats. Ligger gömd i ett litet hörn på Söder inte långt ifrån Mariatorget. Ett mycket trevligt litet gathörn på sommaren när uteserveringen är öppen. Restaurangen består av en matsal och en mera barliknande del med stor tv som visar fotboll ibland.
Meny: Klassisk enkel krogmeny med pasta-, fisk- och kötträtter. Priserna är helt ok. En entrecote ligger på runt 140 kronor. Till kötträtterna kan man välja mellan till exempel potatisgratäng och pommes frites.
Vi beställde: Entrecote med potatisgratäng, Coca-Cola.
Kommentar: Här grillas biffen som den grillas. Medium helt enkelt. Lyxkategorier som bleu, well done, medium, medium rare etc finns inte, och det är inte ett sånt ställe där man ska ta upp det till diskussion. Köttet serverades tillsammans med lite grönsaker och potatisgratängen hade en separat skål. Det är svårt att ge biffen godkänt eftersom det finns så många bättre biffställen. Biffen var lite sladdrig, inte så tjockt skuren och den berömda entrecote-senan var lite knepig att brottas med. Vill du ha en superbiff ska du gå någon annanstans. Men potatisgratängen var jättegod och krogen är trevlig och klart prisvärd. Sammantaget finns det förutsättningar för en bra kväll. Söderkisen håller mer än det lovar. Å andra sidan lovar det inte särskilt mycket.
Det bästa: Mycket trevlig uteplats.
Det sämsta: Uteserveing=se upp för vickiga bord. 

TGIF

Plats: Thank God it's Friday, Birger Jarlsgatan.
Tid: Maj 2005.
Miljö: Restaurangen är charmigt inklämd mellan en pissoar och en T-banenedgång. Stor lokal med nivåer.
Meny: Stort urval av snacks, förrätter, fajitas och BBQ.
Vi beställde: Bacon cheeseburger, baby back ribs + pepsi.
Kommentar: Menyn lovade gott. Ett fantastiskt urval från det amerikanska köket som får det att vattnas i munnen. Tyvärr höll inte maten samma klass vilket gör att priserna inte kan försvaras. Restaurangen har hyllats för sina drinkar och kanske ska man sikta in sig på en after work istället för en brakmiddag när man går hit. Restaurangen har öppet till 03.00 fredag och lördag och det påverkar atmosfären på kvällarna. TGIF påminner till viss del om Hard Rock Cafe vilket innebär mer yta än innehåll, och ett koncept som de inte klarar att leva upp till. I valet mellan TGIF och Hard Rock Cafe blir det TGIF. Kan tänka mig att turister från andra delar av landet fastnar här.
Det bästa: Vi fick rejält med servetter till ribsen. Det behövdes.
Övrigt: Glöm inte att testa en drinkpaus på TGIF i Kungsträdgården på sommaren.

Jensens Böfhus

Plats: Jensens Böfhus, Sveavägen. Alldeles bredvid T-Rådmansgatan.
Tid: April 2005.
Miljö: Gamla restaurang Nivå ombyggd enligt Jensen-stuket. Lite McDonalds, lite vägkrog och lite finrestaurang.
Vi beställde: Snackkorgen, 2 Jensens favoritbiff (erbjudande just denna kväll), 2 Pepsi.
Meny: Samma koncept som övriga Jensens-restauranger. Se tidigare besök. Smarriga klassiska efterrätter.
Kommentar: Trevlig lokal. Det känns inte som samma gigantiska restaurang som Jensens på Vasagatan. Snackkorgen är en perfekt start. Den innehåller friterade jalapenos med ost, lökringar och nån sorts god tomatsmakande frasvåffla. Därefter kom favoritbiffen in. Det är kanske inte husets största stek, men nu blev det den eftersom det var bra pris ikväll. Klart godkänd biff. Favoritbiffen kallas så för att den serveras med Jensens favoritsås. Vad som gör den till favorit har vi inte undersökt. Här har inte Biff-bloggen kunnat enas om ett omdöme på såsen. En hyllar, en sågar. Det går i alla fall att beställa andra såser och biffar för den som vill det... 
Service: Nästan bara tjejer klädda i Jensens-outfit och ultrablommiga västar. Helt ok service för den som inte kräver total uppassning.
Det bästa: Trots dåligt rykte verkar det ofta vara mycket folk på Jensens. Även på luncherna. Biff-konceptet är här för att stanna. Jensens är nog bara för tidiga.
Det sämsta: Lynniga väntetider.

Texas Long Horn, Östermalm

Plats: Texas Long Horn, Östermalm.
Tid: Tidigt på året 2005 - exakt tidpunkt har vi slarvat bort.
Vi beställde: Entrecote ladies (200g), beltbuster (300g) + 2 Coca Cola.
Miljö: Helt klart en av de snyggare fastigheterna att driva restaurang i. Texas Long Horn ligger i en backe en bit ner från ingången till saluhallen. Lokalen är relativt stor och rätt livlös. Det är högt till tak och inte alls saloon- och steakhousestuket som restaurangen på Kungsholmen. Väggarna är ljusa med träpaneler. Borden är uppradade i nordkoreanskt raka led. Otroligt tråkigt. Det hänger tjusiga spots i taket och i hörnet står kocken och grillar. Lokalen har två våningar. En trappa ner är det som en bardel med fåtöljer.
Meny: Bra. Helt enligt Texas Long Horn-konceptet. Se tidigare Long Horn-besök. Biffen på 200g är en normal portion. Man får inte låta sig provoceras av att de kallar 200-grammaren för ladies.
Väntetid: Nej. Rakt in och meny i handen på mindre än en minut.
Kommentar: Vi får beställa dricka och mat snabbt. En liten tallrik sallad serveras som förrätt. Ett trevligt sätt att slå ihjäl lite tid medan man väntar på biffen. 
Texas Long Horn lyckades återigen leverera bra biffar. Köttet smakar bra, det är mjukt och känns proffsigt grillat. Matmässigt är allt väldigt likt besöket på Kungsholmen. Den här gången fanns det dessutom en burk med salsagrejs på bordet. Det lyfte besöket och var en nyhet för Biff-bloggen. Vid besöket på Kungsholmen blev vi tydligen blåsta på den detaljen.
Det bästa: Salsaburken, innehållet alltså. Vi måste också lyfta fram menyn som är roligt grabbig och där de olika entrecote-storlekarna heter ladies, beltbuster, lumberjack och big ass. Till och med Sitting bull (1 kg!) finns. Har du testat den får du gärna kontakta oss.
Det sämsta: Colan var äcklig. Det är klar skillnad på riktig Coca Cola på flaska och billig slangläsk som många ställen kör med.

Jensens Böfhus

Plats: Jensens Böfhus, Vasagatan.
Tid: Mars 2005.
Vi beställde: Jensens vitlöksbiff, Pepsi.
Miljö: En ombyggd gammal sunkrestaurang som numera är rätt trevlig. Den liger tyvärr i ett av Stockholms ruggigaste kvarter.
Meny: Bra. Jensens tar det här med biffar på allvar. Bra urval och bra tillbehör. Stabila förrätter och maffiga desserter. Jensens satsar på barnen också och ger intryck av att vara en familjerestaurang. Det tycker en del är bra. De som inte gillar barn tycker det är sämre.
Väntetid: Både ja och nej. Vi blev lovade att vänta i 15-20 minuter innan vi kunde få ett bord. Det tog tre minuter. Det blev fel åt rätt håll.
Kommentar: Biff-bloggen hade bara hört folk snacka skit om Jensens innan besöket. Vi tyckte att det var en bra restaurang - om man är sugen på en biff. Köttet var ok, såsen räckte hela vägen och det serverades potatis och grönsaker till. En sak som slog oss var att varje moment verkade ha en egen servitris. Först kom en ur personalen och tog beställningen. Sen kom en annan med dricka, en tredje med maten, en fjärde eller femte med notan osv. 
Det bästa: Bra pris, bra size på biffarna.
Det sämsta: Det var svårt att hålla reda på servitriserna eftersom alla hade samma fula blommiga väst. Ebba von Sydow, om du läser det här får du gärna höra av dig eller kommentera hur du tror att Jensen-koncernen resonerat när de valt uniform.
Kändisfaktor: Vi såg Robinson-Zubeyde och Baren-Meral på Casino Cosmopol efter maten.
Bonusdetalj: Att servitris nummer fyra eller fem eller vem det var, ritade en glad gubbe, skrev tack, ha en trevlig kväll, Johanna eller Sofia eller Linda, på notan. Man blev nästan kär.

Cafe Hollywood Boulevard

Plats: Hollywood Boulevard, Regeringsgatan.
Tid: Februari 2005
Vi beställde: 1 hamburgare, 1 steak, 2 cola. 
Miljö: 90-talsinredning, mycket plast och discolampor. MTV visas på tv-skärmar i hela lokalen. Och i ärlighetens namn finns det charmigare kvarter i Stockholm än Regeringsgatan och bort mot Jakobsgatan.
Väntetid: En hel del om jag minns rätt. Inte på bordet, men väl på maten. Känslan att "ska vi vara fräcka och bara dra" insmög sig ett par gånger. Just på restauranger är väntetid förödande. Man går ju dit för att man är hungrig. Att då få vänta på maten kan vara plågsamt.
Meny: Menyn idag verkar se annorlunda ut än vid Biff-bloggens besök.
Kommentar: Hollywood Boulevard ger ett glamouröst intryck där det ligger insprängt i Gallerian. Många gånger har man gått förbi och tänkt att det skulle vara spännande att äta där. Tyvärr blev det en besvikelse. Det bestående minnet var att vi blivit blåsta och gått i turistfällan. Hamburgaren var torr och tråkig, brödet var hårt, ungefär som när man värmt upp en djupfryst macka vid för hög temperatur. Atmosfären med tv-skärmar och MTV talar om att målgruppen är nånstans kring 25 år och nedåt.
Det bästa: Känslan av att nu jäklar hade vi hittat ett kanonställe.
Det sämsta: Att det inte var så.

Tidigare inlägg Nyare inlägg