Texas Long Horn, Östermalm
Plats: Texas Long Horn, Östermalm.Tid: Tidigt på året 2005 - exakt tidpunkt har vi slarvat bort.
Vi beställde: Entrecote ladies (200g), beltbuster (300g) + 2 Coca Cola.
Miljö: Helt klart en av de snyggare fastigheterna att driva restaurang i. Texas Long Horn ligger i en backe en bit ner från ingången till saluhallen. Lokalen är relativt stor och rätt livlös. Det är högt till tak och inte alls saloon- och steakhousestuket som restaurangen på Kungsholmen. Väggarna är ljusa med träpaneler. Borden är uppradade i nordkoreanskt raka led. Otroligt tråkigt. Det hänger tjusiga spots i taket och i hörnet står kocken och grillar. Lokalen har två våningar. En trappa ner är det som en bardel med fåtöljer.
Meny: Bra. Helt enligt Texas Long Horn-konceptet. Se tidigare Long Horn-besök. Biffen på 200g är en normal portion. Man får inte låta sig provoceras av att de kallar 200-grammaren för ladies.
Väntetid: Nej. Rakt in och meny i handen på mindre än en minut.
Kommentar: Vi får beställa dricka och mat snabbt. En liten tallrik sallad serveras som förrätt. Ett trevligt sätt att slå ihjäl lite tid medan man väntar på biffen.
Texas Long Horn lyckades återigen leverera bra biffar. Köttet smakar bra, det är mjukt och känns proffsigt grillat. Matmässigt är allt väldigt likt besöket på Kungsholmen. Den här gången fanns det dessutom en burk med salsagrejs på bordet. Det lyfte besöket och var en nyhet för Biff-bloggen. Vid besöket på Kungsholmen blev vi tydligen blåsta på den detaljen.
Det bästa: Salsaburken, innehållet alltså. Vi måste också lyfta fram menyn som är roligt grabbig och där de olika entrecote-storlekarna heter ladies, beltbuster, lumberjack och big ass. Till och med Sitting bull (1 kg!) finns. Har du testat den får du gärna kontakta oss.
Det sämsta: Colan var äcklig. Det är klar skillnad på riktig Coca Cola på flaska och billig slangläsk som många ställen kör med.
Shysst recension över lag men jag skulle vilja påpeka att colan Texas Long Horn kör med är ja, riktig Coca Cola.
Är du säker? Den smakade jättekonstigt. Det gör den på alla Texas-ställen vi varit på. Den är torr och smakar på gränsen till jord. Dessutom blir den avslagen jättefort.
I och med att man inte får se ursprungsflaskan/burken utan bara får drickan i ett glas känns det som ett solklart fall av fejk-cola från en slang.
Jag har gett mig på 1-kilosbiffen "Sitting Bull" en gång, på Fleminggatan. Man får broila på den en andra gång, halvvägs. Det går inte annars. Jag gjorde misstaget att äta upp allt annat på tallriken innan dess, när de kom ut med den efter andra uppvärmningen hade de fyllt på med rubbet igen (bakad potatis, bit av majskolv, coleslaw, trimmings etc). Sista 15% av biffen är jobbigast, och plötsligt är det inte alls kul. Men när man klarat biffen, så att säga, sitter man likt förbaskat och småäter ur potatisen och coleslawen bara för att... Personalen sade att det är ungefär en gäst i veckan som beställer Sitting Bull, och det är nästan aldrig att någon äter upp hela. De var rätt imponerade att jag orkade allt.