Biff-bloggen

Jag gick förbi Hard Rock Café idag.

Jag kommer ihåg på åttiotalet när man var en liten grabb och fick möjlighet att besöka Hard Rock Caféer i exempelvis London. Spänning låg i luften, det var lång kö, och myten om den gigantiska amerikanska burgaren var frekvent spridd.

Lite senare introducerades även spin-offs som Planet Hollywood och Fashion Café.

Sen måste något ha hänt. Tiden sprang ifrån Hard Rock Café. Maten stelnade. Konceptet kändes helt plötsligt gammalt.

På senare år har istället fräschare och piggare alternativ etablerats som exempelvis Thank God it's Friday, TGIF.

De senaste gångerna jag varit på Hard Rock Café har en sorgen känsla infunnit sig. Det känns som att stället inte utvecklats utan istället försöker leva på nostalgi. Portionerna är små, och maten i allmänhet trist och torr. De gigantiska amerikanska burgarna känns väldigt långt borta. Brunchen är inte heller mycket att  hänga i en julgran.

Nu känns det dock som kedjan försökt göra en upprustning. Maträtter har lagts till, och de försöker även lägga till rock-evenemang för att locka folk, exempelvis evenemanget tillsammans med radiostationen Rockklassiker 106,7 i Stockholm, som haft live-sändningar därifrån på fredagar.

Jag kollade som sagt på menyn genom skyltfönstret idag och tro det eller ej, men det fanns faktiskt rätter som lockade mig. Som vattnades i munnen.

Visst, deras hamburgare som på 80-talet var bäst i världen är nog fortfarande torra, och kanske serveras i för små portioner.

Men det fanns exempelvis nya Quesdilla-kombinationer, och nya pasta-rätter som verkade riktigt läckra.

Kanske är denna sorgliga dinosaur på väg mot ett mer positivt öde än vad jag tidigare trott... 

Kanske är det snart dags att ge Hard Rock Café en ny chans?

/ Richard